Huset vi bor i här ute på landet sköts av en indisk familj som bor i ett litet annex alldeles intill. Farfar i familjen sover på en säng utanför vår dörr - något slags skydd mot eventuella inkräktare, förmodligen. Ibland på nätterna hörs hunden Julie skälla på andra hundar, apor och kanske ormar. Vi sover trygga under våra myggnät.
Vandana, sonhustrun i familjen, lagar vår mat. För 350 kronor (en ganska bra månadsinkomst i byarna här) fixar hon frukost, lunch och middag åt oss varje dag. Vi handlar råvaror - linser, ris, kryddor, nötter, mjöl, olja, socker etc. på mataffären några kilometer härifrån. Frukt köper vi i något av de små stånden längs vägkanten och grönsaker köper familjen åt oss på marknaden inne i Ujjain, alternativt av försäljaren som ibland kommer till grinden med sin kärra. Varje dag hämtar farfar i familjen en kanna mjölk från en granne med kor lite längre bort längs landsvägen. Den kokas och rörs sedan till en slags yoghurt - dahi. Ägg köper vi i sta’n och som ett arv från en svensk familj som var här för två år sedan steker Vandana ibland pannkakor till frukost åt oss, dock får man ha mango pickles på istället för jordgubbssylt.
I övrigt gäller nylagad indisk mat, tre gånger om dagen.
Ris, linssoppa, papad (friterat ”chipsbröd” som Märta säger), allehanda grönsaksgrytor med potatis, blomkål, bönor, kikärter, tomater m.m. Givetvis chapattibröd till nästan varje måltid. Rut säger inte så många ord ännu, men förra veckan slank ett ”patti” över hennes läppar. Om storasyster ibland är lite petig med maten här har Rut inga som helst förbehåll - hon älskar Vandanas matlagning.
Någon enstaka gång har vi ätit på restaurang inne i sta’n - då oftast med lite mer kryddstarka inslag (Vandana är ganska varsam med våra smaklökar). En stor lunch för oss fem på Hare Krishnarörelsens restaurang kostade omkring 100 kronor - och Märta fick till sin stora glädje pizza med tomat och mozzarellaost. På gatorna finns överallt små stånd där allehanda smårätter säljs, inte sällan med rejäl kryddning.
Ujjain är ett område av stark religiös övertygelse - och med den följer en närmast totalvegetarisk kosthållning. Efter en månad här har vi inte ätit kött en enda gång, och känner ingen saknad efter det.
Fast det är klart, när jag igår joggade genom den lilla byn på andra sidan Agar Road var det svårt att inte fantisera lite kring vad byborna egentligen skall använda de där svinen, getterna och korna till. Och visst fick väl Sara något avlägset och drömmande i blicken när hon fick mejl från "Allt om mat" med recept på älgstek?
På Märtas önskelista till tomten (läs: farmor och farfar som kommer hit och hälsar på till jul) står numera två saker. Den rosa sparkcykeln med handbroms har nu fått sällskap av ett föremål till - en salami...
Oj, nu ropas det visst från övervåningen: ”Dinner ready!”.
Och som den framsynta farmor jag är, har jag givetvis redan inköpt en bamsesalamikorv (en arbetskamrat sålde sådana för att få pengar till dotterns klassresa). Men kan korven verkligen hålla sig i min resväska de tolv dagar vi reser runt i Indien innan vi kommer till er? Eller kommer den att få eget liv och börja krypa för sig själv? Lite tveksam är framförallt farfar (som nog tänk sig snatta av salamin före avresan).
SvaraRaderaDen rosa (?!?) cykeln har vi däremot INTE med oss. Märta får vänta till våren i Sverige.
Hälsningar från farfar:
SvaraRaderaNu har jag börjat på salamin! Mums!
Kollade med en hushållslärare som sa att korven inte skulle hålla sig i resväskan över en vecka. Därför gör jag en insats och äter upp den nu.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera(Nytt försök)
SvaraRaderaPå den skramlande, skumpande bussen på väg in till Ujjain i går:
Jag: Det kostade tolv rupies.
Märta: Sa du korv?
Jag: Nej, jag sa tolv.
Märta: Du sa visst korv.
Jag: Är du sugen på korv?
Märta: Ja. Kall falukorv. Tolv skivor!
/Sara
Wow, vilken lyx. Vad äter ni till frukost?
SvaraRaderaJa, maten är helt fantasisk, och att få den serverad! Till frukost har vi hittills inte fått samma sak två dagar i rad...
SvaraRaderaDet bjuds ganska ofta på poha, ett sorts platt ris med nötter, gurkmeja och kummin i en härligt doftande blandning. Detta äts med chapattis och dahi (hemlagad yoghurt = kokt mjölk blandad med lime så att det skär sig och faktiskt blir - yoghurt!). Chapatti byts ibland ut mot pannkakor eller meti puri (ett mindre plattbröd med någon typ av klöverliknande gröna blad i).
Vissa dagar får vi barnens älsklingsfrukost: halwa! Det är en typ av gröt med nötter, gula russin och en viss mängd socker i. Ibland får vi stekt eller kokt ägg. En gång har vi fått nudlar i varm mjölk och socker - mums!
Obligatoriskt till varje frukost är förstås chai, som även Rut lärt sig att dricka och uttala vid det här laget!
Det blir till att gå upp hyfsat tidigt om morgnarna när vi kommer hem igen för att kunna fortsätta de nya frukostvanorna... Tur att Mats är brödbagaren i vår familj!
Du skulle njuta av maten här Robin! Kram, Sara
Det låter smaskigt, måste ta något innan sänggåendet här hemma. Med det blir något så simpelt som fil eller en apelsin eller så. Vilken resa ni gör! Och vilka erfarenheter. Tänker på jobbet som Mats beskrivit. Tänk vilka olika förutsättningar vi lever i! God natt!
SvaraRaderakan meddela att salamin är inhandlad och kommer levereras till Goa. Nu återstår att hitta en Fantomen för att Märtas lycka ska bli total.
SvaraRadera