Världen utanför

-Va? Saru nåt?

-Mäh! Du kan väl åtminstone vänta tills jag har gått! 

Mats sätter på sig läkarrocken, stoppar handspriten i fickan och lämnar mig på vårt sparsmakat inredda kontor på RD Gardi Medical College. 

Men jag är så svältfödd på Internet. Har redan fällt upp skärmen och kopplat upp mig. Där är den! Världen utanför.

Jag är så van vid att använda dator i min vardag. Kommunicera, läsa, skriva, se på film, TV-program, lyssna på musik. I huset där vi bor lyfter jag ännu en gång på telefonluren ute på verandan. Tyst. Men kanske nu då? Nej, tyst. Jag följer sladden med blicken. Den har delat sig i tre delar, varav minst en har gått av till en blint slutande stump. Är det där felet sitter? Jag vågar inte röra vid sladden. Kanske faller den isär. Istället går jag in genom myggdörrarna och slår på routern igen. Väntar en stund. Nej, den gröna lampan lyser inte nu heller. 

-Tomorrow they come! Fix Internet! 

Man har sagt det till oss ända sedan vi kom hit för en vecka sedan. Långsamt börjar vi acceptera att det kanske inte kommer att lagas. 

Istället går jag en promenad längs den landsväg vi bor intill. Liksom den största delen av de 60 miljoner invånarna i Madhya Pradesh bor vi på landet. 65% av barnen här går i skolan. Jag växlar några ord med grannflickan, som bevisligen med sin knaggliga engelska är ett av dessa barn. Hon lyfter upp en killing i famnen och ber mig ta ett kort. Men de flesta här talar inget annat än hindi.

-Namaste! Where you come from? Nyfikna, vänliga blickar följer oss vart vi går. En bonde plöjer sin åker med två oxar spända framför plogen. En rad fåglar följer hans spår i hopp om föda ur jorden. Telefonstolparna är gjorda av tunna träklykor. Trådarna hänger i ett virrvarr ett par meter ovan marken. Nej, det kommer inte att fungera i morgon heller. 

Inte i vår värld här utanför.

Nu tar vi helg och firar Diwali! Det är en hinduisk ljusfest. Vi återkommer sannolikt på måndag. Happy Diwali!

//Sara