Bajs, helt enkelt

-Tänk så de skulle skratta åt mig om jag berättade att jag brukar plocka upp mina hundars bajs. I särskilda hundbajspåsar!

Vi sitter vid middagsbordet och ler alla bejakande åt mammas påstående. Den här lantliga indiska miljön är ett paradis för en sexåring som klamrar sig fast vid kiss- och bajsåldern. Fastän jag anser mig ha passerat det stadiet själv, åtminstone till stor del, måste jag bara uppehålla mig vid ämnet för en liten stund. 

Längs vägarna här omkring gör många sina behov. Vi är ögonvittnen. Hundar, kor, får, dromedarer, åsnor, katter, bufflar, ekorrar, råttor, elefanter, apor, getter, mungor, vuxna människor och barn.

Mats berättar att man i grundjournalen på barnkliniken för in huruvida barnet lever med ”open-air defecation”. Förekomsten av en toalett eller inte i ett hem är ett mått på familjens levnadsstandard. Och här är skillnaderna stora mellan olika hushåll. Det hus vi hyr liknar ett palats och trädgården en grön oas jämfört med många andra bostäder längs samma landsväg. Vi åtnjuter lyxen av WC och sedan någon vecka tillbaka har vi till och med dusch med varmvatten. Åtminstone ibland.

Här om morgonen när vi körde till sjukhuset och temperaturen dalat såg vi barn iklädda yllemössor och tjocktröjor. Men men stjärten bar. Ganska praktiskt när hela vägrenen är en toalett? För att köpa blöjor till Rut måste vi åka till en speciell affär inne i Ujjain city.

Bajs kan för den delen vara mycket användbart. Koblajor används flitigt här. Man samlar ihop spillningen, formar den för hand till platta, runda, likstora bajskakor. Överallt ser man prydliga bajskaksförråd ligga och torka i solen. De torra kakorna används sedan till att elda med i hemmen. 

Under Divali-helgen såg vi hur kvinnor i en närliggade by formade figurer av kospillning på marken utanför sina hus. Det liknade mest någon sorts fruktbarhetssymboler. Bajsfigurerna pyddes med risgryn och färgpulver i rosa, orange, grönt, gult och - som pricken över i - glitter och ett sprakande tomtebloss!


I en annan by råkade vi en kvinna som var i färd med att blanda byggmaterial till sitt hus: kobajsblandad halm. Hon höll upp sarin för att bättre kunna trampa sörjan till en jämn cementliknande smet och pekade på en slät vägg, som för att visa vad resultatet skulle komma att bli.

-Det var väl bajset som var kittet, säger jag där vid middagsbordet. Fattar ni, the shit?

Det är mest jag själv som skrattar åt min fyndighet. Alla tuggar vidare.

/Sara