"Behind the wheel"

”Hejdå, nu åker pappa till sjukhuset. Vi ses vid lunch!”

Suzuki Maruti - en riktig folkbil här i Indien. Just det, höger framdörr var det. Och så vänsterhanden på växelspaken, i med ettan och rulla försiktigt ut genom grinden. ”Bye bye Venkath” - och ”voff voff Julie, fin vakthund!”.

Nehej, ingen kobra som ringlar över grusvägen ut till landsvägen idag.

Jag väntar nog in den där motorcykeln - åhå, bara fyra personer som sitter på den! Vink, vink!

Ettan, tvåan, trean. Där i vägkanten betar grannarnas kor som vanligt och grannkvinnorna gör runda platta kakor av kobajset. Skall väl användas att elda med så småningom efter torkning i solen...

Ojdå, bäst att sakta ned. Det där måste väl vara nära hundra getter iallafall, om jag håller riktigt lång till vänster så kommer jag nog förbi. Tutar lite ändå för artighets skull. Trevligt, det är den glada  herden med den klart orange-röda turbanen. Jag vinkar hej. Undrar förresten vad han gjort av den stora flocken med dromedarer idag?

Såja, dags att svänga höger söderut på riksvägen Agar Road. Tur för min del att det finns ett farthinder här så att alla måste sakta in, skulle bli svårt att ta sig ut annars...

Skönt, jag hann precis klämma mig ut före den där överlastade (måste varit åtminstone 10 personer) trehjuliga autorickshaw:n. Det är så jobbigt att ligga bakom i 30 km/h och andas in den svarta dieselröken.

Det är nog bäst att jag tutar lite på de där tre motorcyklarna och två cyklisterna innan jag kör om dem -  och jag hinner nog precis svänga in innan den mötande bilen kommer. Schysst melodi förresten på lastbilens tuta. Påminner nästan om glassbilen hemma.

Fina kossor som går där i vägkanten, ser lite kul ut med glittergirlanderna i hornen. Och där går en orangemålad åsna över vägen, jag växlar nog ned till trean.

Åh, så bra. Det verkar som om de snart lagat det stora hålet i räcket till bron över den torra flodfåran. Och lastbilen som låg vält i norrgående körfält för ett par dagar sedan är bortfraktad. Bra, då flyter det nog på som vanligt på hemvägen.

Vänta nu, borde inte den där jättestora bussen som kör om de där motorcyklarna snart köra in på sin körbana igen? Vi möts ju väldigt snart! Jag håller lite mer till vänster tror jag. Och kanske ännu lite mer. Puh... Tur att vägrenen är så pass bred och platt just här.

Undrar om han får några solglasögon sålda egentligen, den där killen som står där i vägrenen varje dag?

Kanon, det ser ut som om bananerna i fruktståndet är fina idag! Då kan jag handla ett par klasar på väg hem vid lunch.

Ja ja, jag blinkar väl vänster då. Det är visserligen ingen annan som blinkar när de skall svänga, men än så länge tycker jag att det är värt besväret.

Torrt idag, värst vad det dammar på grusvägen in mot sjukhuset. Och oj oj vad mycket folk som går här, blir nog rätt fullt i korridorerna på mottagningen ser det ut som.

Tut, tut! Fin traktor, fortfarande Diwalismyckad med blommor och glitter över hela vindrutan.

Här alldeles i kanten av buskaget kan jag nog klämma in mig, synd att den vanliga parkeringen är stängd nu när de lägger ny beläggning på grusvägen. Arbetet skall visst bli färdigt någon gång framåt januari som det verkade.

Framme - perfekt!