-Varför säger du så?
-Inget hav och ingen pool. I tre månader!
Märta, som ofta så teatralisk. Men där och då förstod jag att hon lyssnat på började ta in vad jag tidigare försökt säga. Att den här resan skulle bli annorlunda. Ingen sol- och badsemester. Ingen Märta-ligger-i-poolen-från-morgon-till-kväll-tripp. Precis hur vardagen skulle komma att te sig för oss i Ujjain kunde vi inte riktigt föreställa oss innan vi reste. Här finns inte lekparker för barn. Ingen förskoleklass att gå till. För Rut finns inte många leksaker. Inget baby-sim, baby-sång eller någon baby-bio.
Men här finns mycket annat att upptäcka. Som hur ett kobraskinn ser ut på riktigt nära håll. Eller hur bra dromedarer kan vara som slyröjare när de vallas förbi på landsvägen. Hur en get mjölkas för hand. Och hur man bakar chapatis. Eller hur solmogen papaya och guavafrukt från trädgården smakar.
Och sedan tar vi en promenad med kikare. En näshornsfågel! Biätare och papegojor med så grön färg som bara burfåglar har där hemma. Och det där är visst en red start, som flugit hit från Himalaya! En grupp hukande kvinnor vinkar till oss att komma närmare. De rensar ogräs mellan raderna av majs och ärtväxter på ett fält. Deras sarier glittrar i den lysande solen, fastän leran de sitter barfota i är brun. Någon knackar oss på axeln. Utan gemensamt språk förstår vi att vi ska följa med. Vi går bakom den turbanprydde mannen längs en stig, som försvinner in under några träd. Och där i skuggan, i skydd av en halmstack, ligger fyra hundvalpar. De sötaste vi sett. Och vi glömmer att vi nyss hade tråkigt.
Men visst blir det långsamt ibland. Man kan känna sig lite instängd bakom husets säkra murar. Vi som inte åker till sjukhuset för att arbeta varje dag har nog längtat efter den semesterresa som nu stundar: Sol och bad i strandparadiset Goa. Men att trängas bland avklädda turister och försäljare, bli sandig och få halsen full av saltvatten. Skulle det vara något mot att bada hemma i en hink? Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar