Sarongmode i Goa

Vi tar flyget till en annan del av Indien och landar i en ny värld. Långa stränder med gyllene sand. Salta, mjuka vågor och ljumma vindar. Indiska turistfamiljer som fullt påklädda hoppar i bränningarna. Bikiniklädda västerlänningar som gör solhälsningen. Souvenirbutiker, hotell, strandförsäljare och nötkött på menyn. 

Långsamt skalar vi av oss långa ärmar och byxben, vår förklädnad för att inte sticka ut för mycket i Ujjain. Vi smörjer omsorgsfullt bleka armar och ben med hög solskyddsfaktor, vaxar benen och plockar fram jeanskjol och baraxlat. Vi viskar om nordiska damer som bränt sig på axlarna och anammat ortens turistmode: långa, fladdrande, batikmönstrade klänningar i one size fits all. Så färggranna att de hamnar längst in i garderoben när de rest hem om en vecka eller två. Vi fryser om magen när vi kliver i poolen och fräser saltvatten när vågorna sköljer över oss. 

Så sker en förändring. Gradvis men ändå snabbt. Snart går vi där i böljande kjolar av färggranna sidentyger. Vi bär saronger om höfterna, lindar dem runt våta barn, sätter dem i håret eller lägger oss på dem i solen. Vi börjar tycka att elefantmönstrat och alibababyxor är rätt OK, sätter kedjor kring anklarna, köper halsband av stora träbitar, surfar på vågorna, äter baby kingfish och pomfret med pommes frites, fyller hotellrummet med havssand, dricker mojitos och jordgubbsmilkshake när solen doppar sig vid horisonten, doftar citrongräs och ingefära efter ayurvedisk oljemassage, tycker kaffet är för svagt, rider på elefant, får manikyr och pedikyr, äter hummer, bygger sandslott, prutar på marknader, tar morgonpromenader bland fiskebåtar, låter sy upp kläder och dricker öl. 

Snart har vi förstått att språket man ibland tilltalar oss på inte är svårtolkad engelska, hindi eller för den delen något annat lokalt indiskt språk. Det är finska. Och när vi ser nyanlända finska damer kisa mot solen medan de tafatt lägger hotellets svårtorkade frottéhanddukar på solstolen vid vår pool, iklädda anonyma nordiska blusar i beige, så vet vi att i morgon har de också köpt en sarong.

Medan hotellpersonalen hänger upp långa rader av adventsstjärnor över poolen packar vi väskorna ännu en gång. Vi dividerar med en taxichaufför om priset på resan till flygplatsen. Just där och då känner jag ett styng av hemlängtan. Jag hade inte haft något emot om flyget tagit oss hem. Till Sverige.


/Sara