Långsamhetens lov

Kvällarna kommer snabbt i Ujjain. Klockan 18 börjar det skymma och en dryg kvart senare är det tämligen svart ute. Natthimlen ute på landet är storslagen: Orions bälte ligger på högkant och hela himlen glittrar klart av stjärnor. Karlavagnen har ännu inte rullat ovan horisonten såhär på tidiga kvällen.

Innan middagen idag sprang jag en runda på knappa nio kilometer, genom byn på andra sidan Agar Road där barnen alltid springer efter och skriker lyckligt när jag passerar. Inga kobror idag. Sara och Rut gympade till Friskis-DVD:n framför datorn. Märta och vännen Muskan med hennes farmor var borta i granngården och hämtade nymjölkad buffelmjölk som skall bli vår frukostyoghurt imorgon. Mormor Eva promenerade från busshållplatsen tre kilometer bort efter en tur till sta’n för att köpa ägg och frimärken.

Solen sänkte sig snabbt över de vidsträckta fälten, där potatisen, kikärtorna, majsen, veten och tagetesen skänker färg och grönska åt omgivningen.

Kvällarna är mörka här på landet. Ikväll, som så ofta de senaste veckorna, saknar vi elektricitet. Den brukar komma åter framåt niotiden.

Efter middagen säger vi godnatt till Vandana som återigen lagat oss en av otaliga varianter av linssoppa, ris, papad, chapatti och grönsaksgryta. Disken behöver inte vi ta hand om.

Vi får istället unna oss lyxen av att ha tid, lyxen att kunna ta det långsamt och varligt, att kunna tänka färdigt - något annat finns inte att göra här. Märta och hennes vän tittar på ett avsnitt ur någon DVD-film, vid sällsynta tillfällen då strömtillförseln är tillräckligt stabil kanske något från Bolibompa på SVT Play.

Vi tänder stearinljus och läser böcker (vårt snabbt sinande bibliotek fick en välbehövlig påfyllning från våra jul- och nyårsgäster hemifrån), magasin och dagstidningen (”Times of India” håller oss uppdaterade om de senaste turerna i en av de stora indiska korruptionsskandalerna). Flickorna skall läggas och i skenet från pannlampan i sängen stavar sig Märta igenom läseboken hon fick av sin faster i julklapp.

Kanske ser vi sedan själva någon DVD på datorn - ”Slumdog Millionaire” och ”Gandhi” känns extra bra och viktiga just här. Och vem har påstått att man inte kan gå och lägga sig redan klockan halv tio om man skulle vilja det?

Om en månad kommer vi att vara åter i vardagen hemma, med alla glädjeämnen och bekvämligheter det innebär. Kraven på att prestera, ordna, planera och fixa kommer vi likaså åter att tvingas förhålla oss till. Kvällar tenderar att bli sena med städning, disk, mejlande och annat.

Tills dess stannar vi dock upp i den indiska natten, låter mörkret omge oss samt lyssnar på hundarnas skällande över fälten, bussarnas tutande på landsvägen i fjärran och syrsornas sång. Jag justerar pannlampans sken något, vänder blad i min bok och plötsligt hör jag vad det är syrsorna egentligen sjunger - här och nu. Det är långsamhetens lov.

/Mats