Det här är Indien!

Armringarna klirrar mot tangentbordet när jag skriver. Två kvinnor sköljde mig i tvålvatten för att kunna föra de små ringarna över mina relativt stora svenska händer. Man har klätt mig i en blågrön guldglittrande sari och fäst en vinröd bindi i min panna. Inför mötet på sjukhuset om en stund, där jag och Mats ska presenteras för läkarkollegerna på RD Gardi Hospital, har jag gjorts fin på indiskt vis.

Förutom den indiska klädkulturen har jag och Mats idag hunnit göra bekantskap med den indiska trafiken när vi blev skjutsade till en marknad i Ujjain. På den ganska smala vägen samsas massor av bilar, motorcyklar, traktorer, cyklar, fotgängare, bussar, lastbilar, barn, auto rickshaws, bicycle rickshaws, försäljare, kor, bufflar, getter samt en och annan elefant! På varje cykel och motorcykel sitter ofta två till fyra personer. Kvinnorna är klädda i sari i alla tänkbara färger. De flesta män bär skjorta och långbyxor. En och annan sticker ut med en knallorange turban. Det är vänstertrafik som gäller, men det är kaos som råder. Tänk dig ljudnivån när alla dessa samtidigt tutar, gasar, skriker, bräker och så vidare för att ta sig fram på vänster sida av vägen i körriktningen, till vanster mot korriktningen, på höger sida i eller mot körriktningen eller helt enkelt tvärs över gatan mot alla eventuella regler. Och mitt i allt detta ser man någon som, sittande på en pakethållare, snackar i mobiltelefon. Doften är en blandning av avgaser och kryddor, som viner in genom den öppna fönsterrutan där vi far fram.
Det här är Indien!

Sista rycket

Det är tidig morgon hemma i Falun. Solen går precis upp över sjön Runn. Dimman gör att allt verkar lite magiskt idag. Märta cyklar till skolan för att ta farväl av kamraterna i förskoleklassen. En ekorre stannar till framför oss på cykelbanan. Isen håller precis på att lägga sig i vassen och bildar ett skirt rutmönster. Det är lite för höstligt vackert för att det bara ska kännas skönt att resa till värmen. De klara höstfärgerna lyser ännu starkt och det där mörkret vi väntar på gör sig bara påmint om kvällarna. Packningen är nästan färdig och huset ställs i ordning för vintern. I kväll åker vi till Arlanda för att hinna med ett tidigt morgonflyg till Mumbai. Namnet på den plats vi ska bo på har vi inte lärt oss än. Jag fryser om fingrarna när jag tar av mig vantarna för att ta ett kort med kameran jag hängt över axeln. Det där med värme blir nog inte så dumt ändå.